Anställd eller frilans - det är frågan

Efter midsommar kan man lika gärna lägga ner företaget, då är det nästintill omöjligt att sälja in något till tidningarna. Alla är på semester fram till mitten av augusti, och därefter tar det en månad innan alla samlat sig tillräckligt för att kunna genomföra ett redaktionsmöte. Först i mitten av september kan man räkna med att få igång ruljangsen. De senaste åren har det gått på Guds nåd. Men i år, när halva juli var passerad, konstaterade jag att min enda inkomst under augusti var en faktura på 15.000 kr. Minus skatt och sociala avgifter på 60% skulle det alltså inte bli mer än omkring 6000 kvar att leva på. Vad göra? Jag sökte ett tillfälligt jobb som journalist på en branschtidning - och fick det!
Nu har jag arbetat här halva tiden och återupptäckt hur livet som anställd är. Det är ju snart tio år sedan jag arbetade som sådan. Tidvis är anställning ett väldigt behagligt och skönt liv. Man behöver inte bekymra sig för inkomsten, den ramlar ner där som en god morot i slutet av månaden, med uppmuntran att fortsätta en månad till. Tills man blir pensionär. Men efter 10 år som frilansare får jag jag nog säga; leve friheten! Anställningslivet är ett slaveri. Bunden till ett kontor 08.30-17.00 för att sedan trycka gasen i botten för att komma hem och fixa allt det där man inte hunnit när man var på jobbet. Frilanslivet gav mig tid för annat, som att ta en promenad i skogen, ta en sovpaus nån timme, åka till relaxen och bara-vara en hel dag. Baksidan är att man aldrig är säker på någon inkomst med åtföljande magkatarrer och andra besvär.
Jag vet inte vad som är bäst. Återstår att se i mitten av september