Modet att ompröva dig själv

Jag har alltid kört samma kundregister, i alla år som frilansare. Ett eget hemmakok. Där vet jag precis var jag har allting. Visst har det sina nackdelar. Ja, ganska många faktiskt. Det är svårt att se vilka kunder som har köpt tidigare och vilka ämnen de är intresserade av. Men att byta? Nej, alldeles för jobbigt. Det ska vara som det alltid har varit, för man har ju varit med ett tag nu och vet hur allting går till. Inga hemska förändringsprocesser här inte. Eller?
Häromdagen började jag lära in mig på Excelprogrammet och insåg att det hade sina fördelar. Så jag la över några kunder. 25 st Men bara för att se hur det fungerade! Ingenting annat. Inga hemska ändringar här inte. Dagen efter blev det 50 kunder till. Några dagar senare 200. En vecka senare hade jag lagt över hela rasket - 3500 kunder. Och nu?
Nu har jag ett nytt, helt fantastiskt kundregister där jag med en enda handrörelse kan få fram nya kunskaper om mina kunder som jag tidigare inte haft en tanke på. Helt plöstlisgt är inte allting som förut.
Nej nu är allting mycket, mycket bättre.

Tacka vet jag hemma

Jag ringde och bestämde om intervju. Det blev en lång resa, ända till Västerås. Jag hade bott på ett sommarhem utanför och kände inte innerstan så bra. Men jag hade ett utdrag från eniro så det skulle nog ordna sig.

Det gick faktiskt raka vägen till den angivna adressen på X-vägen. Men väl där insåg jag att det inte fanns någon parkeringsplats. Jag tog en sväng in mot centrum. Nej ingenstans att parkera. Körde förbi järnvägsstationen. Vidare västerut. Fick då se en jättestor parkeringsplats. Missade dock avfarten och tvingades följa med fram till nästa stoppljus. Gjorde en u-sväng och seglade tillbaka in mot stan. Svängde in på parkeringsplatsen. Stannade bilen och klev ur. Men kunde inte se någon biljetteautomat. En kvinna kom gående och jag frågade henne. Men hon svarade inte utan stirrade bara på mig. Så fick jag se att parkeringen var bokad för ett större företag, ingen plats för privatbilister. Det blev att svänga in mot stan igen. Är det verkligen omöjligt att få tag på en parkeringsplats i Västerås?

Mitt i mitt bryderi fick jag se skylt om ett P-hus. Svängde in mot centrum igen. Svängde vänster och så in på P-huset. De fyra första etagen var upptagna varför jag tvingades köra ändåupp till femte våningen. Klev ur och låste bilen. Hiss ner och snabb promenad genom staden tillbaka till X-vägen. Jag anlände genomsvett när det var fem minuter kvar till intervjun. Men när jag skulle ringa på fanns där inte det sökta namnet. Jag letade om och om igen på anslagstavlan. Nehej då. Icke så Nicke. Vad att göra?

Fram med mobilen och slog numret. Ingen svarade. Men vad är detta? Har jag fått fel telefonnummer. Jag måste hitta någon som kan koppla upp sig på Internet och Eniro och kolla om där fanns fler adresser. Jag vandrade snabbt mot närmaste butik för att be att få kolla Eniro på deras dator. Första butiken visade sig dock vara stängd för säsongen. Nästa var ett kontor på andra våningen. Men där fanns ingen som öppnade. Gick över till ett dagis, men kom ingen kom och öppnade. Snabb promenad tillbaka in mot centrum. Överallt butiker, pizzerior, småaffärer, restauranger. Men ingen, ingen hade en dator som var uppkopplade på Internet. Finns det ingen i Västerås som har en dator?

Kom fram till Stora Hotellet. De borde väl ha en dator. Sprang upp för en trappa och fram till disken. "Jo då vi är uppkopplade på Internet. Vilken rum bor ni på? Jasså ni bor inte på hotellet. Nja då vet vi inte om vi kan hjälpa er. OK för den här gången då" Sakta, sakta kom Eniro igång och fram med adress. "Jodå här finns adress! X-vägen och telefonnummer 1234567. Jasså ni är inte intresserad av den adressen. Tja, då vet jag inte om jag kan hjälpa er mer" och så kom portieren ut och såg förgrymmad ut. "Ok, men bara en adress till". Ny adress och telefonnummer. Fram med mobiltelefonen.

Men pip, pip och en dataröst förtäljde: "Tyvärr börjar ert kontantkort ta slut. Köp ett nytt på närmast butik". Jag slog dock numret och fick till min glädje svar: "Var är du någonstans? Kom över så fort som möjligt då. Jag får boka om här lite. Men intervjun kan nu bara bli en timme."

Ner med mobilen, igen med väskan, på med jackan, ner för trapporna, bort till P-huset, betalade avgift, hiss upp, bil ner, bilresa till Y-adress. Körde fel, stannade och frågade gångare som inte visste, gick in på gym som visste, där borta ligger det, for dit, ingen parkeringsplats, jo fyra stycken på andra sidan gatan. Men då hade jag inga växelpengar så jag måste fara tillbaka till gymet och be att få växla en 20:a, de hade inga växelpengar, sprang över gatan till ett konditori, fick växel, in i bilen, bort till parkeringsplatsen, la i 20 kr som bara räckte en timme. Hoppas att jag hinner hålla intervjun innan någon lapplisa hinner lappa mig.

Det var väldigt skönt att åka hem den kvällen. Tillbaka till våran gamla håla. Där man kan stå var man vill, och där folk bara har en fast telefon, inte 3 mobiltelefonnummer med två olika adresser. Tacka vet jag min hemstad!

Tänk vad en tyst retreat kan göra

Det har gått bra nu ett tag. Har sålt artiklar var och varannan dag och därför kunnat ägna tid åt sånt jag inte hinner med annars, som genomgång av kund-och tipsregistren.

Stressen har dock satt sina spår, med mycket ryggvärk. Har gått på Ipren, varit till massör och sjukgymnast. Man trodde på musarm, fel sittställning vid skrivbordet och för lite motion. Alla goda råd följdes, men utan resultat. I fredags visste jag inte om jag skulle skrika eller gråta, så ont gjorde det. Men så hände något.

Under helgen gav hustrun mig ledigt för att åka på en tyst retreat. Det var jag och 15 andra deltagare som tillbrinagde en helg tillsammans i total tystnad. Bara spraket från brasan och ljudet från blåsten utranför hördes. Bokläsning, promenader vid sjö och contemplatorium. Först på söndagen kom jag att tänka på att jag inte haft ont i ryggen en enda gång.

Sjusksyster har nu konstaterat att ryggvärken berodde på spänningar beroende på stress och att just en tyst retreat var den bästa medicinen för mig.

Gud hör bön

I mitten av augusti började jag fundera på om jag skulle lägga ner företaget. Redaktörerna var på semester och vikarierna hade ingen behörighet att köpa. Dag ut och dag in gick och inga svar, allt drogs i långbänk. "Kom igen imorgon, om några dagar, nästa vecka". Till slut satte jag stoppdatum 24 augusti. Hade jag inte sålt något till dess skulle jag lägga ner. Måndagmorgon knäppte jag ihop mina händer och bad: "Gud om du vill att företaget ska läggas ner så ber jag att du visar det genom att jag inte säljer något före fredag. Men om du vill att det ska fortsätta så ber jag om att få någon enda såld".
En vecka senare hade jag sålt artiklar för sammanlagt 22.000 kronor. Herren gav mig sitt svar. Så nu är jag här igen - på relaxen och kopplar av, och tackar så stillsamt min himmelske arbetsledare för hjälpen.

Kundsamtal

Konsten att infånga en redaktör är en konst

Kl 09.00
- Nej tyvärr han börjar sent idag. Ska jag be honom ringa när han kommer?
Kl 09.30
- Han har just gått ut ett ärende (läs kafferast)
Kl 10.00
- Neej, han sitter i sammanträde. Kan jag lämna ett meddelande?
Kl 11.30
- Tyvärr han har gått på tidig lunch, återkom kl 13.
Kl 13.00
- Han har inte kommit tillbaka från lunchen ännu. Ring om en stund.
Kl 14.00
- Nej, han gick just ett viktigt ärende (läs toaletten)
Kl 15.00
- Nej han sitter på sammanträde, ska jag be honom ringa?
Kl 16.00
- Tyvärr han har gått för dagen. Kan ni återkomma imorgon?

En dag på relaxen

Sitter just i Relaxen på Gustavsvikbadet i Örebro. Har slappnat av i bubbelpoolen, druckit två glas Fanta och studerat ett tiotal specialtidningar. Presumtiva kunder. Fick låna papper och penna av tjejen i baren. Nu har jag anteckningar att föra in i kundregistret när jag kommer hem. Läste en klok mening i en av tidingarna; "Livet är ett arbete som man försöker utföra så bra man kan, både yrkesliv och privatliv". Nu har jag tagit vara på privatlivet och gett mig själv en riktigt avkopplande och skön eftermiddag. Man behöver det, en bara-vara-dag minst en gång i månaden.

Småföretagares semesterlön

Vi hade hyrt oss en stuga i Skåne. 25 meter till havet och ljuvliga sandstränder. Efter ett års hårt slitande i tidningsvärlden hade jag lånat hem en bok om Skåne från biblioteket. I Tomelilla fanns ett sommarland för barnen och vi tänkte oss en resa över Öresundsbron till Köpenhamn. Äntligen skulle vi få lite vila och ro. Fem dagar innan den efterlängtade veckan fick jag småföretagarens semesterlön - magkatarr. Kramp, värk och sömnlösa nätter följde. Samarin, Zantac, Gaviscon. En ledig dag på relaxen. Ingenting hjälpte. Det fanns bara en sak att göra. Avbeställa stugan. Det kanske var lika bra det förresten, det regnade ju mest hela juli i Skåne.

Ledig lördag

Äntlig lördag tänker man då efter en vecka med skrivande och planerade, ringande hit och dit och försäljning av artiklar. Det började bra. Hjälpte hustrun att städa ur några skåp och rensade ut en del gamla prylar. Lagade mat åt ungarna. Tog sedan en sväng upp på kontoret för att bara skriva in en liten grej i alamanackan. Pang så försvann tiden! Här sitter jag nu 4 timmar senare. Hustrun har börjat gruffa nere i köket. Ännu en lördag gick till planering och förberedelser inför nästkommande frilansjobb. Så är det att vara egen företagare. Slappnar aldrig riktigt av, alltid på hugget med nya idéer. Familjen kommer i andra, tredje, fjärde, femte hand. Varför ska det här jobbet vara så kul?

Intervju i Paris

Jag hade lämnat stan bakom mig, bullret och bruset. Korsat riksvägen och kört över Hörstabacken ner mot Vallersta. Ägg 300 meter stod det på skylten. Vägen slingrade sig vidare genom skogen. På andra sidan skogen öppnade sig ett sädesfält. Två hus hukade sig bakom en kulle. Jag svängde in på den lilla knaggliga vägen in till stugan. Stannade och vred om nyckeln. Den totala tystnaden slog emot mig och jag satt tyst en lång stund. Det enda som störde stillheten var surret från en fluga. Jag var framme i Paris. Den lilla stugan mitt i skogen som tagit namn efter sin totala motsats, huvudstaden i det stora franska riket.
Gunnar klev fram och hälsade välkommen. Dags för intervju.