torsdag 4 februari 2010

Njut

Då är man på relaxen igen. Det fina med Relaxen i Gustavsvik är att man blir isolerad. Skild från sig egen vardag. Det är som vara på retreat. Inga telefoner som ringer, inga pockande uppgifter som lyser med sin blotta närvaro, inga måsten. Bara koppla av, sitta i bubbelpolen, lyssna på musiken, äta en god lunch (idag lax med potatissallad och en lättöl), ta en sväng i simhallen. Helt enkelt bara-vara.
Företaget börjar gå bra nu. Efter nio år. Inga spekulationsjobb längre. Istället gott förtroende av kunderna med uppdragsarbete som följd. En artikel i veckan passar mig utmärk. Tänk vilken skillnad från när jag arbetade som anställd. Då kunde jag skriva tre artiklar per dag. Det myckna arbetet börjar ge frukt på allvar.
En gammal frilansjournalist frågade mig häromdagen hur jag bär mig åt för att få så bra jobb. Som om jag skulle berätta det för en konkurrent. Men så mycket kan jag säga att det finns bara en väg dit: genom arbete, arbete och åter arbete.
Till den gamle frilansjournalistem förtret är jag ju inte heller med i Svenska Journalistförbundet. För då skulle han och de andra snart ha plockat ur mig mina erfarenheter. Det finns ju ingen som helst anledning att vara med i SJF. För vad kan ett fackförbund hjälpa en egenföretagare med i händelse av konflikt med en uppdragsgivare. Skulle jag gå i konflikt med en kund? Det vore ju ett bra sätt att bli portad av övriga kunder om det kom ut. Och skulle jag sitta med i en frilansgtupp och berätta om mina kontakter, mina kunskaper och vad jag får betalt? Det vore ju att ge bort mitt arbete till mina konkurrenter.
Nä, istället mår jag gott och njuter av bubblor, god mat och relaxing. Gäääsp, nä nu ska jag ta mig en simtur.

torsdag 3 december 2009

Katastrof! IFK förlorade

Jag såg rubriken utanför Järnvägskiosken. Med stora bokstäver: "Katastrof!"
-Oj tänkte jag, har det varit jordbävning nånstans. Eller är det kanske klimatförändringarna som blivit värre. Kanske det till och med är kärnvapenkrig.
Gick därför in och köpte tidningen. Slog upp mittuppslaget.
IFK hade förlorat mot Rögle med 1-2!!!
Orden tycks liksom inte längre räcka till för tidningarna. Förlust, nederlag, stryk känns inte ens tillräckliga för lokaltidningen när de ska beskriva hemmalagets förlust i söndagens fotboll. Nu måste det vara Katastrof! Kaos! Ruin! Härdsmälta!
Vad månde tidningarna använda när det verkligen händer nåt stort som berör hela världen?Brak, krasch, smäll, knall, dunder, buller, bing, bang bong, piff, paff, poff!!!!

måndag 30 mars 2009

Hur ska det gå?

Nu var det ett tag sedan jag skrev något. Det knallar och går med företaget. Inga jättestora inkomster, men i alla fall så att företaget håller näsan över vattenytan. Kanske det knallar till sommaren. Men hur det blir i juli-augusti när alla redaktioner tar semester. Oj, oj, oj.
Eller också går det bra.

fredag 19 december 2008

Finns det plats för vår Herre i jul?


När jag strax före jul förra året skulle sätta upp julkrubban i vårt hem, så gjorde jag en tråkig upptäckt. Stallet var där, herdarna, de tre vise männen, fåren, åsnan, kossan, halmen, krubban och halmstjärnan i topp. Men det lilla Jesusbarnet var spårlöst borta. Hur jag än vände på lådor och papper så var han försvunnen. Den här händelsen kom att följa mig hela den kommande helgen, och har påmint mig lite nu och då om mitt förhållande till julens egentliga centralperson.
För julmaten fanns på plats, knäcken var lagad och pepparkakorna gräddade, juldekorationerna uppställda, granen lyste grön och grann i stugan, och Kalle Anka, tomten och julklapparna väntade. Men Jesus saknades liksom mitt i all överflöd av traditioner, frosseri och prylar. Det lilla fattiga barnet ”i ringhet klädd på fattigdomens bädd” kändes väldigt långt borta.
Hur är det egentligen med oss denna jul, finns Jesus med i vårt digra julfirande? Får det lilla bortglömda, fattiga och utsatta barnet plats i vårt julklappshysteri? Får mänsklighetens hopp och räddare vara centralperson vid våra julbord? Får Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste, tid och en enda tanke bland alla TV-program?
”Ett barn är fött på denna dag, så var Guds välbehag. Välkommen var, o Herre kär! Vår gäst du vorden är.”

onsdag 3 december 2008

Lyssna på radioprogrammet

Här kan du lyssna på Sveriges Radio Örebro där jag intervjuades kring min bok "Kumlabor kända från veckopressen http://15.00 - 15.30 tisdag 04 nov 2008 - webbradio - sr.se. Flytta fram till mitten av sändningen.

tisdag 2 december 2008

Åter till vildmarken

November blev en tuff tid och det slutade som det brukar, med ont i kroppen och insikten att man inte längre är 25 år, och att man måste uppsöka Gustavsvik igen. Det börjar bli tradition det här att skriva på bloggen när jag är på relaxen.
Jag gjorde ett inhopp på en tidning juli-oktober, en nyttig 0ch välsignad tid. Dels för att det lågsäsongen i juli aldrig syntes ta slut. Inte en enda artikel lyckades jag sälja. Alla "hade fullt just nu", så jobbet kom lägligt. En anställningslön på 25.000 i månaden, man tror jag knappt sina ögon. Och sen klagar anställda på sina löner? Vad har de egentligen att klaga på, med tanke på att de därtill har 4 veckors semester, friskvårdsförmåner, anställningsskydd, förhandlingsrätt kring löner, personalresor, bonusar och jag vet inte allt. Som företagare får man ju vara glad om man får ihop 20.000 en månad, och därifrån dra av 60% skatt och sociala avgifter, och få en inkomst på 8000 kr. Ändå hör man aldrig företagare klaga på sin livssituation.
När jag kom ut från hönsgården till vildfåglarna igen så drabbades Sverige av den stora räntechocken. Om det var dött i juli så var det definitivt stendött i november. Hela marknaden tycktes ha lagts på is. Vad göra?
Jag passade på att sammanställa den där boken jag hade funderat på att göra länge. Samlade ihop alla intervjuer jag gjort med Kumlabor, artiklar som varit publicerade i olika veckotidningar. Tidningarna och de intervjuade gav klartecken. Boken gick i tryck i mitten av november - och fick jättepublicitet på en gång. Sveriges Radio Örebro ringde och bad att få göra en intervju i Blå Station och Nerikes Allehanda skrev en artikel två veckor senare. Böckerna gick åt som smör i solsken. Jag har nu bara 105 ex kvar som jag ska ha kvar till olika föreläsningar. Kumla bibliotek 17 mars (välkomna dit) och PRO, Rotary mfl vad det lider.
Men idag fyller jag år 53 år och tar en välbehaglig dag på relaxen i Gustavsvik. Det är fullt med damer här som syns vara glada och nyfikna på den där killen som sitter och jobbar framför datorn. Ha en bra dag, dax för relax.

måndag 22 september 2008

60/40 vore bäst

Jag fick förlängning av jobbet till början av oktober. Det är skönt att vara anställd. Inga belymmer om att pengarna ska drälla in i slutet av månaden. Aldrig problem med magkatarr. Och tänk vad viktigt det är med arbetskamrater, det hade jag glömt. Vi har jättekul ihop. Om jag återgår till frilanslivet på heltid måste jag ordna in mig med några frilanskollegor. Bara för att sitta och prata om hur det är. För är det något som plågar en som frilans, så är det oron. Oron om man inte ska få in några pengar. Det kan man aldrig vara säker på.
Men visst är det stressigt att vara anställd emellanåt. Nu är jag uppe i en artikel/dag, som frilans brukade det bli en artikel i veckan. Visserligen fick jag gå ner i tjänst, från heltid till 80 procent. Men det är rätt väg, för jag vill ha frilanslivet kvar. Idealet vore 60/40. En säker inkomst och tid för eget. Och kontakt med folk 3 dagar i veckan. För frilanslivet blir, även om man inte tänker på det när man jobbar, väldigt ensamt. Väldigt ensamt! Som gjort för magbekymmer.
Hoppas nu att jag får behålla jobbet efter 3 oktober.