Finns det plats för vår Herre i jul?

När jag strax före jul förra året skulle sätta upp julkrubban i vårt hem, så gjorde jag en tråkig upptäckt. Stallet var där, herdarna, de tre vise männen, fåren, åsnan, kossan, halmen, krubban och halmstjärnan i topp. Men det lilla Jesusbarnet var spårlöst borta. Hur jag än vände på lådor och papper så var han försvunnen. Den här händelsen kom att följa mig hela den kommande helgen, och har påmint mig lite nu och då om mitt förhållande till julens egentliga centralperson.
För julmaten fanns på plats, knäcken var lagad och pepparkakorna gräddade, juldekorationerna uppställda, granen lyste grön och grann i stugan, och Kalle Anka, tomten och julklapparna väntade. Men Jesus saknades liksom mitt i all överflöd av traditioner, frosseri och prylar. Det lilla fattiga barnet ”i ringhet klädd på fattigdomens bädd” kändes väldigt långt borta.
Hur är det egentligen med oss denna jul, finns Jesus med i vårt digra julfirande? Får det lilla bortglömda, fattiga och utsatta barnet plats i vårt julklappshysteri? Får mänsklighetens hopp och räddare vara centralperson vid våra julbord? Får Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste, tid och en enda tanke bland alla TV-program?
”Ett barn är fött på denna dag, så var Guds välbehag. Välkommen var, o Herre kär! Vår gäst du vorden är.”