Finns det plats för vår Herre i jul?

När jag strax före jul förra året skulle sätta upp julkrubban i vårt hem, så gjorde jag en tråkig upptäckt. Stallet var där, herdarna, de tre vise männen, fåren, åsnan, kossan, halmen, krubban och halmstjärnan i topp. Men det lilla Jesusbarnet var spårlöst borta. Hur jag än vände på lådor och papper så var han försvunnen. Den här händelsen kom att följa mig hela den kommande helgen, och har påmint mig lite nu och då om mitt förhållande till julens egentliga centralperson.
För julmaten fanns på plats, knäcken var lagad och pepparkakorna gräddade, juldekorationerna uppställda, granen lyste grön och grann i stugan, och Kalle Anka, tomten och julklapparna väntade. Men Jesus saknades liksom mitt i all överflöd av traditioner, frosseri och prylar. Det lilla fattiga barnet ”i ringhet klädd på fattigdomens bädd” kändes väldigt långt borta.
Hur är det egentligen med oss denna jul, finns Jesus med i vårt digra julfirande? Får det lilla bortglömda, fattiga och utsatta barnet plats i vårt julklappshysteri? Får mänsklighetens hopp och räddare vara centralperson vid våra julbord? Får Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste, tid och en enda tanke bland alla TV-program?
”Ett barn är fött på denna dag, så var Guds välbehag. Välkommen var, o Herre kär! Vår gäst du vorden är.”

Lyssna på radioprogrammet

Här kan du lyssna på Sveriges Radio Örebro där jag intervjuades kring min bok "Kumlabor kända från veckopressen http://15.00 - 15.30 tisdag 04 nov 2008 - webbradio - sr.se. Flytta fram till mitten av sändningen.

Åter till vildmarken

November blev en tuff tid och det slutade som det brukar, med ont i kroppen och insikten att man inte längre är 25 år, och att man måste uppsöka Gustavsvik igen. Det börjar bli tradition det här att skriva på bloggen när jag är på relaxen.
Jag gjorde ett inhopp på en tidning juli-oktober, en nyttig 0ch välsignad tid. Dels för att det lågsäsongen i juli aldrig syntes ta slut. Inte en enda artikel lyckades jag sälja. Alla "hade fullt just nu", så jobbet kom lägligt. En anställningslön på 25.000 i månaden, man tror jag knappt sina ögon. Och sen klagar anställda på sina löner? Vad har de egentligen att klaga på, med tanke på att de därtill har 4 veckors semester, friskvårdsförmåner, anställningsskydd, förhandlingsrätt kring löner, personalresor, bonusar och jag vet inte allt. Som företagare får man ju vara glad om man får ihop 20.000 en månad, och därifrån dra av 60% skatt och sociala avgifter, och få en inkomst på 8000 kr. Ändå hör man aldrig företagare klaga på sin livssituation.
När jag kom ut från hönsgården till vildfåglarna igen så drabbades Sverige av den stora räntechocken. Om det var dött i juli så var det definitivt stendött i november. Hela marknaden tycktes ha lagts på is. Vad göra?
Jag passade på att sammanställa den där boken jag hade funderat på att göra länge. Samlade ihop alla intervjuer jag gjort med Kumlabor, artiklar som varit publicerade i olika veckotidningar. Tidningarna och de intervjuade gav klartecken. Boken gick i tryck i mitten av november - och fick jättepublicitet på en gång. Sveriges Radio Örebro ringde och bad att få göra en intervju i Blå Station och Nerikes Allehanda skrev en artikel två veckor senare. Böckerna gick åt som smör i solsken. Jag har nu bara 105 ex kvar som jag ska ha kvar till olika föreläsningar. Kumla bibliotek 17 mars (välkomna dit) och PRO, Rotary mfl vad det lider.
Men idag fyller jag år 53 år och tar en välbehaglig dag på relaxen i Gustavsvik. Det är fullt med damer här som syns vara glada och nyfikna på den där killen som sitter och jobbar framför datorn. Ha en bra dag, dax för relax.